Vi går en tidig morgonpromenad på Skeppsholmen med Roxy. Vi vill passa på att titta på en båt/ett fartyg som är till salu. En stor båt som man skulle kunna bo på och som klarar av att bryta is. I båtarnas fönster ser man adventsljusstakar och stjärnor. Någon brygger sitt morgonkaffe och doften sprider sig ut till kajen där vi går.
Jag ser när den första Waxholmsbåten lämnar stadens kaj, passerar ljusen i gränderna i Gamla Stan och går ut mot skärgården. Grips av en längtan som tar tag i mig och jag undrar hur vår lilla ö har det där ute i våra vatten. Vill vara där.
Plötsligt hör jag ett ljud, som jag inte hört på länge. Ganska svagt först men sen blir det starkare och jag inser att det är en koltrast som sitter och sjunger i ett träd bredvid. Ganska tveksamt drillar den och lite sömnigt sådär, inte alls som på sommarkvällarna men det är ingen tvekan om att det är den.
Känner mig plötsligt så lycklig över den där sången som låter lite sorgsen i vintermorgonen men ändå fyller mig med ett hopp. Det kommer att bli bra. Allt som känns rörigt och sorgligt just nu kommer att bli bra till slut. Skickar den tanken till min älskade K och hoppas att han kan känna det också.
Vi går vidare både på var hundpromenad och i livet och under tiden vaknar våran vackra stad.
Önskar er och oss alla ett riktigt Gott Nytt År!