söndag, augusti 14, 2011

Tillbaka igen....


Det är inte lätt att komma tillbaka till lägenheten efter att ha bott ute på ön i två månader. Allt känns ovant. Helt andra ljud på kvällar och nätter och inga myggfönster som ute på ön. Att blogga har jag glömt hur man gör efter det här långa uppehållet. Fick leta och trixa innan jag kom ihåg var jag lagt mina bloggbilder. Det var ett skönt uppehåll men nu är det dags att komma tillbaka hit.
På måndag (läs i morgon...jag verkar förtränga det in i det sista) börjar jag jobba och även om jag inte alls känner mig så sugen så vet jag att det blir roligt när det väl är igång.

Sommaren ute på ön har varit helt otroligt skön. Många små och stora projekt har vi haft och inte blev vi klara med allt vi ville men det känns bra ändå. Det innebar bara att vi tog oss tid till annat också än att skrapa färg, måla fönster och lister, bygga, såga och hugga ved,  flytta stenar och gräva och fixa. Mycket hjälp fick vi av sönerna som kom i flera omgångar och högg i med allt möjligt.

Men det har också varit otroliga dagar fulla av solsken och glittrande hav att bara njuta av. Kvällar med solnedgångar och stunder att bara sitta och titta på havet och njuta av lugnet och allt det vackra. Månskensnätter som har varit rent magiska. Ja, det har varit en underbar sommar och fler bilder kommer nog här framöver.


Så var det då vår älskade unge som kom ut på ön flera gånger med sin familj och hon trivdes som fisken i vattnet som vanligt. Det är en sån sprittande glädje att vara med henne och bara få prata med henne.....och prata det kan hon verkligen. Hon kan hålla låda och resonera om mycket hon.
En dag sitter vi hennes vuxna med henne kring bordet och pratar om allt man gör ute på ön. Allt man ska kunna och känna till. Hur den nya innetoaletten fungerar, våra tre olika sorters vatten som vi har på ön, båtarna, vedhuggning och allt möjligt pyssel som man ställs inför.

Barnbarnet lyssnar en lång stund på oss och sen så säger hon:
"Nu är jag tre år (visar tre fingrar på ena handen) och sen fyller jag fyra år. Sen fyller jag fem år och DÅ kan jag klara mig själv här ute" säger hon och ser sig omkring över ön!

Nog är hon en skärgårdsunge allt, med ögon som glittrar ikapp med solen över havet och ett grundmurat självförtroende.